Dinturiel's runway

Vad gör man när det känns som att man oavbrutet trampar på samma tuva? När man inte riktigt vet vart man ska ta vägen? Man fumlar runt i ett mörker och hittar ingen utväg. Lite så har jag det just nu. Och det är framtiden jag har i tankarna.
Jag har en dröm. Den drömmen är att bli designer. Älskar mode, älskar att sy och älskar att se resultatet av mina idéer. Men för varje sekund som går känns den drömmen mer och mer avselägen. Visst, kan hålla med. Det är inget framtidsyrke direkt. Och ja, det kan väl vara dumt att lägga ut 71 000 på 2 års utbildning som då antagligen inte leder till någon framtid. Men vem säger att jag inte kommer bli något stort? För mig spelar det ingen roll om jag får anställning hos ett klädföretag, eller om jag lyckas kunna försörja mig på egen hand. Det är i och för sig det sista jag helst vill göra, men får jag bara göra det jag älskar är jag nöjd med det.

Men om jag då inte ska följa min dröm, göra det jag verkligen brinner för. Vad ska jag då göra? Har inte tillräckligt bra betyg för att komma in på nån fancy linje, och har ingen lust att sitta fast 3-4 år med näsan i skolböcker. Det funkar inte för mig. Ska jag då nöja mig med att sitta i kassan på Ica eller dyligt? Även fast det långsamt kommer döda min själ. Är det verkligen värt det?
Jag kommer aldrig platsa in som en medelsvensson. Det finns inte i mitt dna-system. Därför trivs jag inte riktigt med ett medelsvenssons-yrke heller. Ska jag då bara sätta mig ner och ge upp? Ge upp min dröm?