Behind the wall

Jag trodde vuxna människor var mer förståndiga än tonåringar. Men på vårt dagis verkar det inte vara så. Nej, här blir man utdömd utan att ens fått en chans. Och det är inte personalen jag pratar om. Det är de andra föräldrarna. En del av dem undviker till och med ögonkontakt. Föräldrar till potentiella lekkamrater till våra barn. Om man bara kunde få en chans att visa vem man är, det är allt jag begär. Är det för mycket? Jag är väl medveten om att man inte kan komma sams med alla. Men man behöver ju inte totalignorera en för det?!

Den enda jag egentligen vill är att min son ska kunna ha vänner utanför dagis också.