Behind the wall

Det är det steget som alltid är jobbigast att ta. Jag har försökt ta det steget så många gånger, och tvekat hela tiden. Istället har man blivit stående och trampat på samma ställe, och hamnat längre och längre ner i skiten. Så det här kommer bli första steget på en lång resa. Slutdestination vet jag inte än, men det kommer bli en jobbig resa kantad av många tårar. Visst lite rädsla finns kvar. Kommer öppna upp min själ och blotta all min smärta, något som jag alltid har haft svårt för. Men för första gången känner jag mig redo att berätta min historia. Jag förväntar mig egentligen ingenting, utan gör detta för helt för min egen skull.